Vi har varit i Brottby och plockat svamp. Finaste gullan i stan höll koll så att ingen obehörig kom nära. Tyvärr höll hon lika dålig koll på var vi var som vi människor, så vi gick vilse.

Opus och Sandor höll koll på Lena. Det var nämligen hon som hade kakorna. Adder hade huvudet i matskålen, allt var precis som det ska vara med andra ord.

Ja, sen gick Opus för att hjälpa Wega speja. Och då blev småkillarna lite förvirrade. Därav de här pundiga minerna.

Sen när vi väl hittade tillbaka till bilen igen (tack vare två ryttare som gav oss finfina vägbeskrivningar) ville vovvar hoppa in i bilen ganska snabbt.

These are happy faces. Jo, jag lovar. Det syns kanske inte så jättetydligt, men de är glada. De har fått leka i skogen i flera timmar alldeles lösa. Men man blir så himla trött.

Jag har några jättefina bilder på människorna som var med på den här svampturen också, men de vågar jag inte publicera utan tillstånd, för då måste man vara beredd på hämnd. Och jag är inte säker på att jag är det. Bästa Lena och bästa Cissi är hur som helst jättefina på alla bilderna.

Vi var ute i skogen och busade idag. Vid ett tillfälle kom Wega fladdrande ur buskarna på ett galnare sätt än vanligt. På bröstet satt en geting, fast. Med gadden i Wega. Aj, sa hon och tittade på mig. Nu ligger hon och vilar efter getingens fräckhet. Inte så mycket för att det gör ont längre, utan för att hon är sur. Man gör inte Wega illa utan att få sota för det. Bara det att getingen inte fattar att den ska ha dåligt samvete, så där som jag får om jag har sagt till henne på skarpen.