Vi har varit i Ölen. Ja, sjön som stugan ligger vid heter Ölen. Ibland får vovvar stanna inne. Speciellt om de annars rymmer och hittar på hyss.

Fast för det mesta får vovvar vara ute. Här latar vi oss i solen på en av de få soliga dagarna. Matte har ju semester nu, så då blev det dåligt väder.

När det är dåligt väder får man göra utflykter. Vi åkte till Mårbacka och tittade på Selmas gamla hus. Och en och annan blomma.

Sen åkte vi till Alma Löws konstmuseum. Det här är alltså inte riktiga barn, men det var ändå läskigt.

Det här är inte en installation på konstmuseet. Man kan lätt tro det, men det är Solveig. Världens första fralla med ridgeback-komplex. Ni ser virveln va?

Det går också bra att gosa med tant Susanne när det är dåligt väder.

Närkontakt av tredje graden med änder. En andfamilj på sju kom lite för nära. En and bet mig i fingret när vi badade, några andra simmade väldigt fort mot Martin och när andmamman dök under vattenytan medan vi simmade ca en meter bort blev det lite för mycket “Fåglarna”.

Så då ringde vi andjagaren. Eller ja, ringde och ringde. Han var ju där hela tiden. Plask med liten kvast och änderna flydde fältet. I alla fall ett par meter bort efter ungefär trettiofem plask.

Sen åt vi middag på Lingatan. Hos mamma och pappa alltså, och då somnade Solveig på det vita konstiga gräset i allrummet.

Liten vild bebi är hemma igen. Han fick superfin kritik och blev tvåa i sin klass med ck ena dagen. Den andra dagen har ignorant matte ingen riktig koll på, men det gick säkert bra. Vilda bebin har också bytt namn, till Lugna bebin, eftersom hans resesällskap inte tyckte att han var vild alls. Bara gullig. Jag har en smygande misstanke om att han skärper sig när jag inte är med. Bara för att folk bara ska tycka att jag klagar i onödan. Huvudsaken är att han uppför sig, och det verkar han ha gjort.

Under tiden som Sandor har varit borta har jag och Wega alltså solo-spelat. Man kan sammanfatta det med att det är tur att Sandor bor hos oss, annars skulle vi falla i sömn och aldrig vakna. Wega är superduktig, jättegullig och väldigt snäll. Men hon är inte särskilt lattjo. Och let’s face it. Det är inte jag heller. Sandor behövs hos oss.

Här kan man tydligt se hur snygg lilla bruna är. Man förstår verkligen att han är ett riktigt praktexemplar.