Alltså, det har sina nackdelar att komma som snygg prins till en familj där resterande medlemmar är av lite mer shady kvalitet. Dvs, en matte med noll erfarenhet av utställning och en storasyrra med en extra snurra på ridgen. Det har han gjort klart för oss, den gode Sandor. Så vi övar. Och vi övar. Med varierat resultat. Här är resultaten från den senaste uppställningsövningen.

Matten vet till exempel inte att man röjer lite i bakgrunden först innan man fotar, så att inte skräpet i lägenheten tar över. Sandor gjorde sitt bästa för att hjälpa matte så att bilden blev bra.

Matten vet heller inte att mörkt rum + svarta kläder + hund med svart mask = hund utan huvud på bild. Men höglöpande Wega som hoppade till lite varje gång man rörde henne stod bäst fritt. Utan en massa inblandning från matte. Såklart.

Nej, det enda matten vet är att man ska skratta när det går dåligt. För då går det snabbt bättre igen.

…den lilla bruna! Okej, ni har sett honom förut. Men han tål att upprepas, så att säga. Han är en riktigt liten pärla, min prins. Den 14 juni ska ha göra utställningsdebut, och vi hoppas innerligt att det går bra. Igår övade vi “stå”. Eller, jag övade stå och Sandor övade på att pilla ut köttbulle ur mattes hand. Störningen för Sandors del var att matte drog i benen samtidigt. Klurigt.

Världens bästa Wega ska också ställas ut, i mönstringsklass. Igår stod hon med alla fyra fötterna under sig, och hoppade till varje gång jag tog i henne. Kanske för att hon höglöper. Vi testar igen om en vecka eller så.

Och just det, ser ni att Sandor börjar bli mer och mer lik mamma Haley i huvudet? Nu är han som en fantastisk blandning mellan mor och far. Precis som vi hoppades på!