Vädret verkar inte kunna bestämma sig här i Stockholm för tillfället. Ena dagen är det strålande sol, vårlikt och inte alls mycket snö. Andra dagen är det massor med snö, världens oväder och mulet. Idag är det en sån där dag som beskrevs sist. Fast det började som en solig dag. Wega och jag hann tack och lov ut på en långprommis innan det blev mulet, snöigt och hemskt. Fast i skogen var det fortfarande rätt mycket snö kvar.

Jag är medveten om att det på bilden ovan ser ut som att Wega bara har tre ben. Det har hon inte. Hon har fyra. Jag lovar. Jag tog flera bilder från samma position, och på alla bilderna ser det verkligen ut som att hon bara har tre ben. Det spelar ingen roll hur jag zoomar eller tittar. Det fjärde benet är borta.
På dagens promenad hittade Wega en stor pinne som hon kände var en bra idé att släpa med. Innan bilden togs hade pinnen ett gäng utskjutande grenar på sig, och Wega travade stolt omkring med den som en galen kronhjort.
Idag ska vi klickerträna lite mer. Och kanske öva på lite andra saker också, det beror på hur motiverad lilla snurran är. Just nu verkar hon bara vilja leka och stoja. Ute alltså. Inne är hon samma latmask som alltid.
På promenaden stoppade Wega snö i öronen och racade runt som en komplett galning på ett fält i närheten. Hon kom ett par gånger när jag ropade, men sista gången stack hon iväg igen innan jag hunnit ta tag i henne. Jag har liksom glömt hur det var när hon var så här, det är så längesen. Matte blev JÄTTEARG, och började demonstrativt gå åt ett helt annat håll. Då passade det, naturligtvis. Sen gick det lilla hjärtegullet en decimeter bakom mig resten av promenaden. Det där med att bli lämnad är ingen höjdare. Vem som helst kan ju komma och ta en!

Sandor! Nu orkar jag inte hålla på det längre! Rex Ventors Sandor by Owen. Sandor är ett mjukt namn som både funkar bra ihop med Wega och som känns bra på Owens son. Dessutom betyder det “människans hjälpare/beskyddare”, vilket är rätt gulligt.
Nu kommer han ju att ha en storasyster som är expert på att jaga bort alla ovälkomna människor och skydda matte, så han kanske inte måste ta så mycket ansvar för just det.
Igår hälsade vi på i “valphagen” igen. Veronica får stå ut, för nu längtar jag så att jag nästan svimmar. Och så försöker jag ta tillvara på den tid som jag och Wega har kvar när det bara är hon och jag. Men mest längtar jag bara! Ska kanske lägga till också att det inte är säkert att det är Sandor som är på bilden. Virrepirre har ju inte behagat bestämma sig än! Nu är det två och en halv vecka kvar!!
Wega har fått en del “kritik” på dagis för att hon är omogen, gör utfall och attackerar andra hundar. Det känns väldigt tråkigt, speciellt med tanke på att jag inte ser den sidan hos henne. Hon har aldrig hamnat i bråk som jag har sett. Hon har aldrig ens varit i närheten. Hon låter rätt mycket när hon leker, men hon är aldrig arg eller aggressiv. Det gör det extra svårt att ta kritiken.

Hon är aldrig bråkig hemma, hon leker med valpen Solveig på ett jättefint sätt. Hon lägger sig ner så att hon ska komma på hennes nivå, och hon låter Solveig bita henne i öronen och ger aldrig tillbaka. Vad gör man? Hur korrigerar man ett beteende som man inte ser finns?
Självklart är hon busig ibland, hon är ju inte ens två år gammal. Men att vara busig är inte det samma som att vara aggressiv.