Idag har jag och Wega njutit av solen. Vi tog med oss en liten filt, ett ben, en leksak, en tidning och ett par solglasögon och gick till närmaste park. Så gör man när man bor i en vindslägenhet utan balkong. Wega roade sig med att stirra på en sån där svart vallhund (typ malinois) som gick förbi och skällde på henne. Sen fortsatte hon med att knipsa av maskrosor och spotta ut dem (pappa, du kanske kan anställa Wega i sommar som maskrosplockare), smaska på benet vi tog med, skälla på en tjej som låg och solade en bit bort, springa fram och tillbaka på gräset och ligga och sola sidan.
Jag roade mig med att titta på Wega, läsa Hundsport som damp ner i brevlådan idag, säga till Wega när hon skällde, sola och vifta bort småkryp.
Tillslut blev det så varmt att vi tvingades gå tillbaka hem. Wega har svårt för att dricka utomhus, så hon väntade med det tills vi kom hem, vilket inte kan ha varit särskilt trevligt eftersom hon blev törstig både av vädret och benet.
I övrigt är vi otroligt glada för att Owen INTE har osteochondros i lederna, och att det innebär att han kan fortsätta utvecklas till den där toppenhunden han egentligen redan är. Blir det valpar efter Owen någongång står vi först i kö!
Igår var både jag och Wega på vår första utställning någonsin. Inte som besökare, utan som medverkande. “Majmönstring” på Nääs slott i Floda, för Rhodesian Ridgeback och Dalmatiner med “skönhetsfel”. Vi var givetvis tvungna att vara med. Tyvärr var det bara två tikar i Wegas klass, och efter många varv runt i ringen bestämde sig slutligen domaren för att låta Wega bli tvåa. Han sa dock att skillnaderna hundarna emellan var minimal, men så kan det gå. Karangas Din Dimra af Lex tog segern, och hon var en fin tjej – det måste vi erkänna!