Om två dagar fyller O-kullen tio månader. Galet. Vi fick dem ju nyss. Och har ju inte hunnit lära dem alls så mycket som man skulle kunna förvänta sig på åtta månader. Hittade den här bilden från besöket då de var sju veckor. Då hade vi ingen aning om att hunden längst fram med Batman-tecknet på bröstet (Rio) och hunden med de fantastiskt blå ögonen (Owen) skulle vara de vi hänger med oftast. Wega är hunden längst ute till vänster med glansiga ögon, som bara syns till hälften ungefär.

Jag tror dessutom, om jag minns rätt, att stackaren som Wega använder som kudde är Opus. Wega är inte alls lika söt längre. Fast ganska mysig ändå. Visst ser de muntra ut. När den här bilden togs måste Rio ha vetat att det skulle bli Fredrik som skulle bli hans husse.

Idag har vi varit på spår- och aktiveringskurs med vår favvo-instruktör Lena ute i Ågesta. Wega älskade det, och det gjorde jag också. Jag längtar redan nu till nästa gång, och kan inte vänta förrän Wega blir pigg igen så att vi kan gå ut och öva. På vägen hem fick Wega trängas med brorsan Owen i bakluckan på snälla Cissis bil, som förutom att hon skjutsade mig och Wega dit och hem, dessutom hade bakat citronkaka som vi tryckte i oss flera bitar var av. Inte Wega, bara jag. Wega och Owen verkade acceptera sitt trånga öde, trots att det såg ut som att delar av Wega skulle pressas ut genom gallret till en början.

Just nu är Wega trött som en liten sill, och rör på sig ungefär lika mycket som en död sådan. Ikväll blir det lugnt och skönt, imorgon ska vi till Hagaparken och jogga med Lena och Opus. Måste arbeta bort citronkakan.